Ett litet äventyr med ett stort uppdrag

9 augusti 2020

Ett äventyr är möjligt för alla människor. En del bestiger världens högsta berg och en del hoppar fallskärm. För andra är äventyret att flyga för första gången, att våga tacka ja till ett nytt jobb eller att våga bjuda någon man tycker om på en fika för första gången. För mig är livet ett enda stort äventyr som innehåller de tuffaste utmaningarna till de mest fantastiska upplevelserna. Den här veckan har varit en del av mitt äventyr, då jag tillsammans med mina kompisar och många människors generositet lyckats samla in 105 561:- till arbetet med att hjälpa unga människor att få leva sina liv som ett äventyr. Här kommer en sammanfattning av veckan som gått.

Söndag 2 augusti
Förväntan var stor då jag, Marcus Johansson, David Oxenlöv, Tomas Hansson, Jonathan Egerbo och Magnus Hagman satte oss på tåget från Stockholm Central mot Abisko. Nu skulle veckan vi förberett oss för genomföras. Målet var att samla in 75 000:- till Flow Workspace. Flow workspace är en 40 fots container som vi skall bygga om till en utbildningsplats, plastfabrik, återvinningscentral och nyföretagarhub i Jinka, södra Etiopien. Den skall byggas i Värnamo och sedan skeppas ner till Etiopien. Flow workspace är fortsättningen på arbetet med Flow Academy som vi startade upp förra året med tjugo unga ledare. Vi vet det komme rkosta mer än så men nu kommer vi inbjuda företag att bli partners i arbetet för att kunna gå hela vägen. För att skapa uppmärksamhet kring arbetet genomför vi varje år Flow Adventure. Och denna veckan skulle det genomföras i Lappland. Vi vaggades till sömns av SJ´s välbekanta "dunkdunk".

Måndag 3 augusti
Efter frukost på tåget klev vi av i Abisko. Vi bad en bön för veckan och vandrade sedan uppför mot Lapportens välbekanta silhuett i strålande solsken. Efter några hundra trampade höjdmeter och sju kilometer vandring slog vi upp våra tält och åt inan vi klättrade uppför den första toppen Tjuonatjåkka 1554 m.ö.h.

Innan jag berättar vidare, låt mig förklara hur vi räknat höjdmeter: T.ex om vi började vandringen på 384 meters höjd registrerade våra klockor varje höjdmeter därifrån uppåt. Det innebär att vi behövde trampa 8848 höjdmeter med egen kraft för att kunna nå vårt mål under dessa fem dagar. Ett berg på 1554 höjdmeter som vi besteg innebär alltså inte att vi gjort så många höjdmeter den dagen utan endast ca 1170 höjdmeter. Vi behövde göra ca 1800 höjdmeter per dag och gå ca 30 km per dag för att nå vårt mål. Grovt förenklat: Jag behöver gå tio våningar i mitt trapphus (30 meter högt) 60 gåner upp och ner om dagen plus 30 kilometer. Samtliga fjäll vi besteg utom fjällen den sista dagen innehöll tekniks vandring i svår blockterräng, så dagarna blev enorm långa. 

På kvällen tänkte jag helt ärligt: Hur i allsin dar skall vi lyckas med detta. Vi somnade och laddade om.

Tisdag 4 augusti
Vi åt frukost vid klockan sju och började bestigningen av det andra fjället på "Lapporten" som heter Nissoncorru 1743 m.ö.h och klättrade uppåt mot toppen. Vi fick en del regn på vägen upp och det var både halt och besvärligt - men härligt:) På toppen pustade vi ut och fortsatte kamvandringen runt hela massivet och kunde relativt smidigt spara lite krafter genom att komma ner snabbt via snöfälten. När vi kom ner rev vi lägret och vandrade nerför den vackra Nissunjåkka i strilande regn tills vi kom ner till Abiskojåkka (jåkka=bäck/vattendrag) där vi gick uppströms ett par kilometer för att sedan åter ta höjd några kilometer upp efter Ballinjåkka till den plats som kallas tältlägret. Det här var en lång, tuff och blöt dag så det var inga problem att somna den natten.

Onsdag 5 augusti
Vi laddade om och började en lång dag med att först bestiga Pallentjåkkas två toppar på 1523 och 1737 m.ö.h innan vi tog oss ner till lägret för mat och vila innan vi gav oss på fjället Tjåmuhases norra topp som ligger på 1688 m.ö.h Det här innebar ett vad över forsen som vi klarade av utan problem. Man tar av sig strumpor och byxor och lägger sedan allting i vattentäta påsar. Sedan tar man på sig kängorna och tar sig över. Sedan torkar man skorna så gott det går, tar på sig stumpor och byxor och går vidare. Det här var väldigt brant men vi belönades med en enorm utsikt över hela området då vi kom upp. På kvällen då vi kom ner hade Magnus gjort upp eld och vi kunde få torka våra strumpor och skor hjälpligt inan vi somnade in.

Torsdag 6 augusti
Den här dagen kändes väldigt viktig. Vi behövde klara av många höjdmeter och vi hade tre toppar att klara av: Kieron på 1543, Tjåmuhases norra på 1688 och södra på 1743 m.ö.h. Efter vadet tog vi sikte på Kieron och fick en väldigt fin uppstigning i strålande solsken men åter i blockterrän vilket gjorde det väldigt krävande. De branta nerstigningarna mellan varje topp frestade på men självförtroendet stärktes för varje utmaning, precis som i livet.

När vi kom ner till lägret började det regna så vi lagade mat, vilade en halvtime och bröt lägret för bandring till Kårsavagge, Jag tycker personligen detta va den tuffaste dagen. När vi gick ner mot kungsleden och hade lätt vandring ca 10 km borde det gått lätt men då vi gick in i Kårsavagge (vagge=dalgång) var bensinen slut. Vi hade 6 km till lägerplatsen som Magnus väntade oss på och beslöt oss för att sova och fortsätta morgonen därpå då klockan redan var sent slagen. Tomas Hanssons välbekanta snarkande hördes så fort han lagt sig i sitt tält.

Fredag 7 augusti
När vi vaknade sken solen och efter frukost stapplade vi oss igång och kunde ta oss upp till en plats strax utanför Abisko nationalpark där vi satte upp tälten för sista gången. Vi åt, packade våra ryggsäckar och gav oss av inför det sista rycket. De 400 första höjdmetrarna var riktigt branta men nu kände vi att vi skulle klara av det. Fjällen Nuolja 1164 och Slåtttjåkka  1186 m.ö.h besteg i en väldigt snabb takt och vi kunde till och med unna oss att dricka kaffe och fika vid fjällstationen en bit upp på fjället. 

Jaaaaaaa! Hörde jag Jonathan och Tomas vråla 100 meter framför mig och då visste jag att deras klockor hade registrerat målet 8848 höjdmeter. Dom gjorde en segergest som grabbar brukar göra då dom "rycks med" men jag beskriver den inte här:) Vi kom ikapp dem och kunde glädjas tillsammans. Vilken underbar känsla! Vi tog oss ned till baslägret och firade med kaffe, frystorkad mat, lite godis och ett bad i älven. Det var det kallaste och skönaste bad jag tagit. Ni vet feelingen när man uppnått ett mål. Glädje, tacksamhet, lycka, och skön smärta. Jag somnade till en countrylåt som blev vårt soundtrack under veckan. "Billie Joe med Christina Lindberg. :)

Lördag 8 augusti
05:30 vandrade jag iväg medan gänget sov och tog mig de 7 kilometrarna ner till Abisko fjällstation. Jag ville ta reda på hur insamlingen hade gått, skriva av mig lite, reflektera över veckan. Ja, helt enkelt vara för mig själv en stund. Jag njöt av en maxad frukost på hotellet efter en vecka med powerbars och frystorkat. Jag åt bacon ,ägg, våfflor, drack litervis med juice och insåg hur välsignad jag är. Ja, välsignad.

Tänk att få köra så hårt och pressa sig under en vecka tillsammans med fantastiska vänner. Och nu var vi i mål. 8848 trampade höjdmeter och 150 vandrade kilometer på 102 timmar. Den stora glädjen var dock den fantastiska responsen på insamlingen. Jag grät stilla av tacksamhet där vid min frukost, och omgivningen kanske trodde jag hade det tufft i livet. Det brydde jag mig inte om. Jag var bara så innerligt glad och tacksam. 

Vilket engagemang det finns. Vilken skillnad vi kan göra tillsammans när vi bestämmer oss för det. 105 561:- resulterade veckan i och dom pengarna skall jag och mina kompisar försöka få att räcka till så mycket som möjligt.
Jag skall skriva mer om det framöver. Men nu ligger jag i en bäddad säng hemma i västra skogen, Stockholm med kaffe, min härliga familj i huset och med Sune, vår hund som vapendragare jämte mig när jag strax somnar in.

TACK för att ni var med oss på denna resan. I´m out!
Anders